"Assistansjobbet är aldrig tråkigt"

Johan Svensson – personlig assistent

De som inte har provat jobbet som personlig assistent bör göra det. ALLA borde någon gång prova att jobba med människor. Om inte annat, garanterar jag att man lär sig saker om sig själv som man inte hade någon som helst aning om.

"Assistansjobbet är aldrig tråkigt"

Johan Svensson – personlig assistent

Jag är fortfarande lite bitter för att jag aldrig blev intervjuad angående tjänsten hos killen jag jobbar hos nu (SKRATT). Jag jobbade hos en annan kille tidigare, som gick på Riksgymnasiet samtidigt som min nuvarande brukare. Jag förmodar att nuvarande brukaren tror sig veta tillräckligt om mig efter att ha sett mig ”in action” under fyra år.

Det är viktigt att det klickar mellan assistenten och den man jobbar med. Ibland känns det nästan som om man är någon sorts sämre sambos, vilket jag och chefen brukar skoja om lite internt. Dock får man aldrig glömma att sätta sin yrkesroll främst. Man ska nog inte vara den nyfikna typen när man ska jobba som personlig assistent. När killen som jag jobbar hos till exempel har sina kompisar på besök, brukar  jag försöka känna av om det är läge att dra mig tillbaka eller inte. Vi försöker ha en dialog från fall till fall om hur han vill ha det.

Om jag själv hade behövt assistans, tror jag att just lyhördhet och förmåga att läsa av när man behövs eller inte hade varit viktiga egenskaper hos mina assistenter.

Mitt jobb är väldigt omväxlande, vilket jag gillar. Men det dyker ju alltid upp ”inte helt linjära situationer”. Jag ser det både som en fördel och nackdel att aldrig riktigt ha koll på vad som kommer att hända under ett stundande arbetspass. Jag skulle aldrig vilja byta ut det här jobbet mot något tråkigt jobb där jag sitter på en stol och fakturerar eller, hemska tanke, och ringer runt och lurar på folk abonnemang på strumpor eller rakhyvlar.

Hemma i chefens lägenhet är det aldrig några större praktiska problem. Vi har alla nödvändiga hjälpmedel tillgängliga här. De största problemen med jobbet brukar uppstå när vi är iväg någonstans och lokalerna inte är anpassade och/eller helt och hållet otillgängliga. Det kan vara ganska tufft och tungt. Det brukar lösa sig, antingen med hjälp av medhavda ramper, manuell rullstol, lite kreativt tänkande eller ren och skär muskelstyrka.

Jag har varit anställd i flera olika kooperativ och bolag inom personlig assistans, men MejDej-kooperativet känns mest stabilt. Jag har varit här sedan 2008. Vi har just nu, en av damerna på kontoret som arbetsledare, men vi är en ganska självgående arbetsgrupp. Vi som jobbar med den här killen är väldigt olika som personer, vilket nog är bra. Framförallt är det viktigt att man är sig själv.  Jag skulle till exempel ALDRIG kunna låtsas vara intresserad av något, men om chefen vill kolla på/lyssna på/göra något som får mig personligen att få lite sura uppstötningar så biter jag ihop och gör mitt jobb. Det behöver inte betyda att jag älskar varken ishockey, bingolotto eller dansbandsmusik.

Jag trivs bra på jobbet och tycker, utan att skryta, att jag fungerar  bra med den här killen. Det betyder ju inte att jag är någon slags super-assistent, som funkar lika bra hos vem som helst även om jag anser mig vara ganska bra på att läsa av människor och anpassa mig efter uppkomna situationer.

De som inte har provat jobbet som personlig assistent bör göra det. ALLA borde någon gång prova att jobba med människor. Om inte annat, garanterar jag att man lär sig saker om sig själv som man inte hade någon som helst aning om.