Vi hade kommunen innan som assistansanordnare men de behöll alla pengar som var över som skulle ha gått till utbildning av assistenterna. Det tog oss ett par år innan vi bestämde oss för att gå över till MejDej-kooperativet. Man var så uppe i allt annat när Amanda, vår dotter, var liten. Min man ringde och kollade upp ett par olika assistansanornare men vi blev inte färdiga att byta. På ett sommarläger för barn med samma diagnos som Amanda har, så träffade jag en annan mamma som berättade om MejDej-kooperativet.

Jag tycker framförallt om att det är lokalt och att vi kan åka dit och gå utbildningar och få stöd. Utbildningarna är jättebra. De första åren gick vi inte på så många utbildningar. Det var så fullt upp när Amanda var liten. Nu kan jag ångra att vi inte gick på fler utbildningar redan då. Det hade säkert hjälpt mig på många sätt på vägen. 

Personalen på MejDej är väldigt professionella och seriösa i bemötandet. Vi har haft hjälp med bland annat rekrytering och där var jag helt oerfaren så det betyder väldigt mycket att de har ordnat med allt från annonsering till att boka anställningsintervjuer och även vara med och stötta under dem.

Det är en svår balans att vara personlig assistent många gånger. När det gäller ett barn är det viktigt att assistenten inte tar över i familjelivet. Jag tror att man ska ta någon utifrån och inte någon vän eller släkting. Då är det lättare att prata om sådana saker hur assistenten bör förhålla sig till familjen och barnet ifråga.

Idag är Amanda vuxen och vi kan ringa MejDej när vi undrar något. Vi går också gärna utbildningarna  och föreläsningarna som erbjuds. För oss har det varit mycket viktigt genom åren att MejDej-kooperativet finns nära oss geografiskt och att de har funnits där när vi har behövt dem.